Tidningsredaktionen (Westgötarnas Idrottshistoria) eftersökte udda ting. Undertecknad har gjort vissa sökanden i gömmorna och kommit fram till alltid något åt det hållet. Hur vanligt är t.ex. ett pappnålmärke från 1928? Vid en undersökning visade det sig finns specialistsamlare även på detta område, men godkänns verkligen ett pappnålmärke av de extrema nålmärkessamlarna som regerar på marknaden inom idrottens värld? Den sista frågan är egentligen ovidkommande. Ett existerande nålmärke i papp borde alltid räknas.
Det nålmärke som här skall avhandlas är daterat till 28-29.1 1928 (skrivet för hand med blyerts och är något svårtolkat) och framtaget av H Nordvall Basarvarulager i Karlsborg. Historien om detta märke – och hur det hamnade i undertecknads ägo – är förhoppningsvis lika intressant som märket i sig. På framsidan är det bild på en sparkande fotbollsspelare och under står initialerna V.I.K. samt Vedum. Det är alltså fråga om Vedums Idrottsklubb, som levde mellan 1927 och 1931 (föregången av Vedums FK från 1923).
Till saken. Någon gång i slutet av 70-talet gjorde nuvarande SISU-konsulenten i Vara, Jan Hermansson, en kassettinspelad intervju med en granne i Södra Lundby, Åke Gustavsson. Åke hade nämligen spelat fotboll i S. Lundby AIF, som existerade mellan 1931 och 1938. Jan var intresserad av att få höra om hur det idrottsliga gestaltade sig på den tiden. Åke berättade bl.a. att de cyklade till Backavallen i Längjum för att möta hemmalaget LIS, men de hade tagit fel på dag och fick cykla hem igen utan match. Så undrade Jan om inte föreningen hade något nålmärke. Svaret blev nekande. Då berättade Jan att han hade fått ett gammalt nålmärke av skollärare Bergström, som själv varit aktiv i såväl S.Lundby AIF som Vedums IK. Det var förresten Vedums IK:s nålmärke han hade fått.
Här gör författaren ett abrupt slut på intervjun. Det förhåller sig nämligen så att undertecknad har erhållit inspelningskassetten – med rubriken: Fotbollsprat med Åke Gustavsson om S. Lundby AIF – av Jan Hermansson. Vid avlyssningen, c:a 20 år efter inspelningen, blev det en omedelbar reaktion för undertecknad vid pratet om ett gammalt nålmärke. Fanns det kvar? Snabbt på telefonen. Jo, det borde finnas kvar någonstans, meddelade Janne H, men var? Han hade byggt nytt hus, men kunde inte påminna sig att han tagit med sig märket. Alltså borde det finnas kvar i föräldrahemmet. Så småningom meddelade Janne Herman att han hittat märket i sin frimärkssamling, att det var av papp och att han gärna donerade det till Kålles Rekord-Magasin. Tack Jan för dessa idrottsligt värdefulla dokument!
Idrottshistorien i Vedum är också intressant. Som nämnts upphörde Vedums IK 1931, efter att ha deltagit tre säsonger i Västgötaserien klass III E med en andra och två tredjeplaceringar som ganska bra resultat. Efter nedläggelsen sökte flera spelare lyckan hos IFK Emtunga, som vann serien och blev uppflyttade till Älvsborgsserien. Visst borde ett samhälle av Vedums storlek ha en idrottsförening, så därför bildades snabbt Vedums Bollklubb. Den nya klubben placerades i Alliansserien hösten 1931 (säsongerna var alltså höst-vår på den tiden), en blandad serie med A-och B-lag, där även IFK Emtungas B-lag ingick. När vårsäsongen 1932 inleddes fanns inte Vedums BK med i tablån – däremot Vedums AIS! Nej, det var inte fråga om något namnbyte. Vedums BK hade helt enkelt upphört att existera redan efter ett halvår! Orsaken – eller snarare orsakerna – till turbulensen i Vedum är så här i efterhand svåra att reda ut. Anledningarna var av den art att involverade ogärna pratade om det ens 50 år senare. Nu är alla bortgångna. Det ryktades om att strejkbrytare hade funnits med i bilden, men som sagt var ämnet alltför känsligt för några inblandade ännu 50 år senare för att ens omnämnas och ännu mindre klarläggas.
Den 18 april 1932 bildades emellertid en ny idrottsförening: Vedums Allmänna Idrottssällskap, som övertog Bollklubbens inventarier och serieplacering under vårsäsongen. Till ordförande i VAIS valdes Sven Åkerblom – som samtidigt spelade för IFK Emtunga! Åkerblom var en av Vedumspojkarna som hösten innan gått över till Emtunga. Nåväl, Åkerblom återvände till Vedum och VAIS när de debuterade i Centralserien hösten 1932. Turbulensen i Vedum fortsatte dock. VAIS blev efter höstomgången uteslutna ur serien på grund av att ha använt en inte spelklar spelare (om det var ordförande Åkerblom eller inte förmäler inte historien). Laget hade då enbart tagit en ynka poäng. Klart är dock att Åkerblom återvände till IFK Emtunga till vårsäsongen 1933. Följande säsong 1933/34 deltog inte VAIS alls i seriesystemet. Fr.o.m. 1934 har det dock mestadels varit frid och fröjd och ordning och reda i VAIS, som 2007 firade sitt 75-årsjubileum som största idrottsföreningen i Vara kommun!
Vän av ordning undrar kanske hur undertecknad kan hålla reda på Åkerblom bort och fram och vice versa, eftersom det från Vedumshåll inte finns bevarat några protokollböcker för åren 1932-44. Visserligen omnämns Åkerblom i VAIS 50-årsjubileumsskrift 1982 som en av de stora spelarprofilerna som säker centerhalv och även som tränare, trots att han spelade såväl för N. Vånga BK, Tråvads IF och Magra IS under några år. Däremot finns inte nämnt något om hans olika turer i IFK Emtunga. De var förmodligen obekanta i Vedum vid tiden när jubileumsboken skrevs.
Jo, då kommer vi in på en annan raritet, som till synes inte alls har något med idrott att göra. Det rör sig istället om en svart anteckningsbok med den handskrivna rubriken ”Sånger och visor för dragspel och orgel”, nedtecknat av Erik G. Larsson och daterad Emtunga den 15.1 1931. Efter ”Mordet i Götened”, ”Förbannelsen över Broxvik”, ”Mitt spelevärk”, ”Farmareflickan” och massor med andra handskrivna visor, återfinns i slutet av boken ”diverse mojs”, som Erik kallar sina nedtecknade idrottsliga minnen för. Där finns uppskrivet IFK Emtungas samtliga seriematcher med resultat fr.o.m. seriestarten 1927 och framöver 1930-talet. Även vänskapsmatcher finns med. Dessutom anges ordinarie laguppställningar för såväl höstsäsonger som vårsäsonger. Vissa positioner är garderade. Såväl kedjereserver som försvarsreserver finns dessutom noterade. För en som gillar idrottsstatistik är det en dröm att få ha tillgång till en dylik ”guldgruva”. Däri kan man följa några av nämnde Sven Åkerbloms ”tur- och returer”.
Carl-Owe Johansson