Vara – Piratens Idrottsförening

I början av 1960-talet fanns det ingen idrottsförening i Vara köping som tog ungdomsidrotten på allvar. Som en protestaktion bildade därför ett gäng alerta pojkar i 14-15- årsåldern en egen förening som fick namnet Piratens Idrottsförening. Initiativtagare var först och främst Bengt Andersson, som självfallet fick bli föreningens ordförande. Det historiska datumet för bildandet var 27 januari och årtalet 1961. Arbetet med att organisera verksamheten kördes igång på direkten med att välja styrelse och sektionsledare för olika idrottsgrenar. Valen föll på följande: Ordf. Bengt Andersson, sekr. Christer Andersson, kassör Hans Lager. Sektionsledare: Ishockey: Jörgen Karnevi. Fotboll: Hans Lager. Skridsko: Hans-Göran Persson. Fri idrott: Bengt Andersson. Bandy: Erik Fridefors. Basket- och handboll: Benny Pehrson. Tennis: Reier Lind. Badminton: Jan-Erik Siesing. Orientering: Claes Andersson. Bordtennis: Ivar Boström.

Simningen fanns som ett kommande projekt, däremot skrotades tankarna på att bilda en boxningssektion.  Någon brist på fritidssysselsättning skulle det minsann inte råda ändå i den nybildade piratföreningen, som snabbt fick ett 30-tal medlemmar. Den 18 april blev man f.ö. medlem i Riksidrottsförbundet.

Snart skaffade man sig en egen klubblokal med 20:- kr. i månadshyra, där föräldrar hjälpte till med att anskaffa möblemang. Det bör påpekas att piratgänget hade fullt stöd för sin verksamhet från den äldre generationen. Någons farsa hade själv varit pirat en gång i tiden. Det var i Vararevyn ”Slättens pirater”, som 1949 gick för fulla hus i åtskilliga föreställningar, på jakt efter Johan Slätts testamente under en äventyrlig revytripp i två kryssningar till Skrattkammarön.

Den idrottsliga piratverksamheten startade med att symboliskt ta tjuren vid hornen. Piraterna hade antagit utmaningen att med sitt fotbollsgäng möta självaste IF Elfsborgs pojklag på Ryavallen i Borås, som en förmatch till den allsvenska matchen mellan IF Elfsborg och Örebro SK den 7 juni. Inför en publik på 12 000 åskådare förväntades piraterna bli totalt förintade av knalleynglingarna. Hur det gick? Jo, Piratens IF vann med 3-2! Naturligtvis ville boråsarna ha revansch. De fick chansen i returen den 22 augusti på Torsvallen. Till det mötet hade de blåvita piraterna måst införskaffa en ny fotboll, eftersom den gamla gått sönder. Även den gången blev resultatet 3-2 till Piratens IF.

1962 utspelade sig den verkliga piratdramatiken. I kretsmästerskapet för pojklag avancerade Piratens IF till final. Motståndarna där var Magra IS. På bortaplan blev det 0-0 även efter förlängning. Returen i Vara slutade också oavgjort (1-1) trots ny förlängning. Avgörandet skedde på neutral plan i Nossebro. Där blev det emellertid förlust för Piratens IF med 1-2.

Förutom fotbollen var det friidrotten som man satsade mest på. Rektorn på Yrkesskolan i Vara, Ivar Olsson, engagerades som tränare. Även kända idrottsprofiler som domaren Curt Liedberg och löparstjärnan Dan Waern kontaktades. De kom på besök och berättade inspirerande om sina idrottserfarenheter och gav tips. Vi de tillfällena var i stort sett hela piratkåren församlad – och den hade svällt ut ordentligt.

För att få hjälp på olika sätt med den växande föreningen, engagerades en person ur den äldre generationen. Den personen tog dock alltför bokstavligt föreningsnamnet på allvar och rövade piraternas hela skattkassa för egen personlig vinning. Att bli berövade på alla sina surt förvärvade tillgångar, betydde bokstavligt spiken i kistan för den livliga ungdomsföreningen, som trots allt hunnit med massor under sin några år långa levnadstid. Vi skriver årtalet 1965 som avslutningsår.

 

Man kan säga att föreningen Piratens IF ändå uppfyllde sin ”piratuppgift” med råge. Färden för ”fortsättningskurser” gick dock inte raka vägen till Torsvallen, utan tog istället den slingrande vägen bort mot Ribbingsvallen i Naum, som emellanåt fylldes av ett cyklande karavantåg. Naums SK bildade en uppföljande ungdomsskola även för Varaynglingar. Ja, egentligen var det en gammal pirat, som starkt bidrog till det. Börje Brelid ingick i ensemblen för Vararevyns ”Slättens pirater” 1949. Nu var han engagerad som tränare i Naums SK, och hade mestadels bilen fullproppad med Varapojkar till träningen på Ribbingsvallen.

Först 1969 kom Vara SK till skott med en seriös ungdomssatsning, som senare kom att bli klubbens verkliga signum – dock utan inblandade pirater.

Redan innan Piratens IF var ett avslutat kapitel, hade Bengt Andersson engagerat sig i ett nytt projekt. Han var nämligen mannen bakom bildandet av Varaslättens Fotbollsallians. Där var man emellertid noga med att inte ha någon klåfingrig kassör, eftersom hela behållningen skulle tillfalla en fond för skadade fotbollsspelare.