Nyårsdagen 1929 blev en extra lycklig start på det nya året för familjen Lundgren på Jon Svensgården, Nyland, i Södra Lundby, Skaraborgs län. Då nedkom nämligen Hildur med paret Lundgrens tredje son. Nytillskottet döptes till Sven Alfred Rudolf.
Ynglingen Sven visade sig ha mycket spring i benen redan som liten. Det fick han utlopp för så småningom i tidiga tonåren inte minst i idrottstävlingar, som hörde till traditionen inom 4 H och JUF-rörelsen. I Barne-Laske JUF-kretsmästerskapen på Torsvallen i Vara gjorde Sven Lundgren oftast rent hus på löparsträckor och hörde även till toppen i hoppgrenar. En löpartalang var upptäckt.
Det blev Herrljunga SK, på andra sidan länsgränsen, som tog hand om talangen. Vid junior-SM i friidrott 1947 fick Sven Lundgren sitt genombrott genom att komma tvåa på 1 500 meter hinder. Påföljande år vann han grenen och kom fyra på samma distans i slätlöpning.
Det var emellertid vid JSM 1949 i Malmö som Sven Lundgren fick de stora rubrikerna. Först inledde han med att bli svensk mästare i 1 500 meter hinderlöpning. En halvtimma senare sprang han 1 500-metersloppet utan hinder. Trots det tidigare hårda hinderloppet i benen lyckades Sven komma tvåa. Dagen efter avslutade han med att även komma tvåa i 3 000-metersloppet. I samtliga tre lopp slog Sven personliga rekord.
Med de goda resultaten samlade Sven Lundgren sammanlagt ihop 16 poäng, vilket räckte för att hans klubb Herrljunga SK skulle bli bästa klubb vid juniormästerskapen! Sven var nämligen ensam representant för HSK. Därmed fick klubben mottaga det stiliga lagpriset – Läkerolpokalen.
Militärtjänst följde. Någon elitsoldat blev däremot inte Sven Lundgren. Hans bestående ”meriter” från lumpartiden blev fyra dagar i buren för tjänstefel.
Efter militärtjänsten förändrades tillvaron radikalt för Sven Lundgren. Först värvades han till anrika Örgryte IS i Göteborg som löpare. Därefter tog han ett sabbatsår och flög över Atlanten till USA för studier som IFYE-delegat för JUF.
Väl hemma igen tog Sven över hemgården i Södra Lundby och fortsatte parallellt livet som löpare i Örgryte IS. Hur gick den kombinationen ihop? Jo, för Sven Lundgren gjorde den det! Inför tävlingar på Slottsskogsvallen i Göteborg tog han cykeln till Vedum och vidare tågfärd till Göteborg. Hemfärden gick med tidningståget på morgonen, för att vid hemkomsten gå direkt till ladugården och börja dagens knog.
Träningar, då? undrar förmodligen vän av ordning. Jo, det skötte Sven genom att springa rundor på hemmaplan. Hinder att hoppa över byggde han hemma på gården. I ett skogsområde fanns dessutom fina stigar att springa på.
Vintertid ägnade Sven åt en annan hobby – amatörteater. Det började i Södra Lundby teatergrupp 1947 och fortsatte i Larvs JUF, där bl.a. skådespelet ”Äktenskapsbesvär” gick på turné runt om i Västergötland. Rollen som älskare i pjäsen passade Sven Lundgren utmärkt. Det var f.ö. genom en teaterroll som Sven anlade skägg.
De stora rubrikerna som ”den löpande bonden” kom dock inte förrän i slutet av karriären (Örgryte IS hade även ”den bollsparkande bonden” i Rune Börjesson). 1958 blev höjdpunkten i Sven Lundgrens löparkarriär. Då blev han äntligen svensk mästare även på seniorsidan – individuellt vill säga. Två år i rad deltog Sven nämligen i ÖIS´ segrande stafettlag 4 x 1 500 meter. Nu blev det också en individuell SM-vinst på 5 000 meter. Den segern gjorde att Sven Lundgren även blev uttagen till EM, som gick i Stockholm, på samma sträcka. Konkurrensen där blev emellertid för övermäktig, men blev ändå ett fint minne för ”den löpande bonden” Sven Lundgren, som i träningen inför EM ingick att stäcka klöver och gräva diken.
Paradoxalt nog så flyttade Sven Lundgren till Göteborg först efter avslutad karriär, där han fick jobb som grovarbetare för att så småningom bli förman. Gården övertogs av en yngre broder.
Sven Lundgren avled 2005 efter en tids sjukdom. Svens framgång hos det täcka könet bevisas av att hans två exfruar samsades om samma dödsannons.
Vid Vara IHS´ årsmöte 2019 berättade grannen Sven-Åke Ekblom om Sven Lundgrens liv och löparkarriär. Ekbloms samlade material ligger till grund för denna artikel.
Carl-Owe Johansson, Vara IHS