Rudolf Svensson
Det kanske är fel, men frågan är om man inte när det gäller ”Västgötar i förskingringen” först kommer att tänka på Rudolf Svensson, eller som det mest hette i svensk folkmun ”Starke Rudolf”. Torparsonen Rudolf från ett litet torpställe utanför Bjurum Gudhem i Västergötland var äldst i den stora syskonskaran.
Som vanligt var på den tiden så var det för de ”stora” pojkarna att ge sig av från hemmet och tjäna sitt uppehälle då det lilla torpet inte gav hur mycket som helst att leva av.
Rudolf sökte sig till Stockholm. Han var ju stor och kraftig och inte rädd för att hugga i och något arbete skulle det väl gå att få.
När han kom upp till Stockholm sökte han sig in som volontär vid hästgardet. Hästar hade han ju handskats med hemma på torpet så det skulle man väl klara av tyckte han.
På hästgardet brukade det gå en gammal mästerbrottare och snoka. Han fick syn på den store Västgöten och övertalade honom att gå med till en träningslokal.
Store Rudolf var ju stark som en björn och han var inte så lätt att vända på. När han därtill ganska så snabbt lärde sig en del av brottningens finesser så var karriären snart utstakad.
Sju svenska mästerskap blev det. Men internationellt hur gick det där då? Jo, där gick det bra. Tre starter i olympiska spel gav två guld och ett silver. I världsmästerskapen blev det två silver på två starter och europamästerskapen gav två guld och tre silver.
Det fanns dock något internationellt mästerskap under karriären som inte Rudolf var med i. Men det hade han en förklaring för, nämligen att det kunde vara svårare att bli svensk mästare än att vinna en internationell titel. Det var svårt att kvalificera sig till det svenska landslaget menade Rudolf. Trots att Rudolf Svensson aldrig tävlade för en Västgötaklubb så stack han aldrig under stol med att han var västgöte och han tävlade ofta och gärna i Västergötland.
Rudolf Svensson deltog i Olympiaden 1932 och tog guldmedalj i lätt tungvikt.
Det kan också nämnas att i den Svenska brottartruppen OS 1932, förutom Svensson, ingick Calle Westergren tungvikt, Ivar Johansson mellanvikt och weltervikt samt Erik Malmberg lättvikt. Samtliga kunde ta hem medaljer av ädlaste valör.
Detta var väl den största framgången som ett ett svenskt brottargäng har när det gäller medaljskörd under en och samma olympiad under nittonhundratalet.
H.L.
Fakta om Rudolf Svensson
Född den 27 mars 1899 i Gudhem nära Falköping. Men uppväxt i Slädene i Vara Kommun.
Död den 4 december 1978
Han var en svensk brottare av världsklass.
Svensson började 1918 vid kavalleriet i Stockholm och efter två år bytte han verksamhet och anställdes som brandman i samma stad.
Meriter
OS – Guld 1928, 1932 i grekisk-romersk stil; Silver 1924 i båda stilarterna
VM – Silver 1921, 1922 i grekisk-romersk stil
EM – Guld 1925, 1933 i grekisk-romersk stil; Silver 1929, 1931, 1934 i grekisk-romersk stil.
SM – 7 gånger.
2004 invaldes Rudolf Svensson i brottningens Hall of Fame.
Han har även haft små roller i diverse filmer:
Adolf i toppform – 1952 (som sig själv)
Janne Vängmans bravader – 1948
I mörkaste Småland – 1943
Adolf i eld och lågor – 1939
Anderssonskans Kalle – 1934
Artikeln publicerades i tidningen Wästgötarnas Idrottshistoria nr. 3 – 200