Varaprofil – Allan Eriksson

Allan Eriksson var till kort före sin bortgång en daglig sedd cyklist i Vara. Denna bild är en av de sist tagna av Allan, som alltid föredömligt bar cykelhjälm

Allan Eriksson – Allround-Allan

Den 29 september 2005 gick en av Varas mest legendariska idrottsutövare ur tiden. Ja, man kan med fog påstå att Allan Eriksson varit Varas mest  allroundkunnige idrottssysslare genom tiderna. Han prövade på det mesta inom idrotten och var aktiv i c:a tio olika idrotter – inte alltid bäst, men med ett brinnande intresse såväl för att lära som att lära ut. Därmed sagt att Allan även – och framför allt – var en hängiven och duktig ledare. Han hade förmågan att handskas med och trivas i umgänget med ungdomar. Därtill kom en underbar humor med många ”knorrar”.

I början av 40-talet kom Allan med i Vara SK:s A-lag i fotboll, det lag som kom att bli legendariskt som Skaraborgsmästare 1945 (finalseger över IFK Hjo). Efter serieseger i Skaraborgsserien gick Vara SK rakt igenom Västgötaserien och tog för första gången steget upp i det nationella seriesystemet. På grund av serieomläggning – Div. III infördes – hamnade Vara på samma Div. IV-nivå som tidigare, även om man gick upp i den betydligt svårare Västsvenska serien med idel Göteborgslag. Hemmapremiären i Västsvenskan sågs av hela 2.000 personer och till Göteborg åkte man en gång i kommunens nyinköpta brandbil. Vara SK höll sig kvar i Västsvenskan i två år.

Vintertid ägnade Allan Eriksson bl.a. åt att spola isbana och spela bandy på marknadsplatsen (nuvarande Stora torget). Att bygga banan var inte det lättaste, då gräsvallen på marknadsplatsen lutade och det skiljde 30 cm från ytterkanterna. Varas bandykrigare höll mestadels till i toppen av V Skaraborgsserien, där Allan med sin snabbhet och trippande på skridskospetsarna firade stora triumfer.

Så småningom flyttades bandybanan till Torsvallen, där en annan issport kom på modet: ishockey. Även där var Allan med och drog sina lass, bl.a. med att åka till Trollhättan och köpa stolpar och belysning på en skrotaffär. Planket runt Torsvallen togs ner och skulle användas till ishockeysarg. Allan fick i uppdrag att utreda planförhållandena, så han begav sig till Göteborg och Ullevi vid en match.
I första pausen stegade Allan – iklädd sin prydliga Postoverall – fram till planen, vecklade ut en tumstock för att mäta sarghöjden. Vaktmästaren trodde att Allan var en kontrollant från förbundet och undrade nervöst om måtten var reglementsenliga. Det var de – med viss tvekan! Nåväl, Allan fick sina mått och kunde åka hem och göra sarg på Torsvallen.

Under det nyskapande 50-talet var det populärt med damhandboll utomhus. Där fungerade Allan som taktiskt driven lagledare för töserna i Vara.

Andra idrotter som Allan Eriksson var med och byggde upp var bordtennis och tennis. Framför allt tennis kom att bli Allans skötebarn och då inte minst på ledarsidan. I inte mindre än 25 år – varav 15 som ordförande – satt Allan med i styrelsen för Vara Tennisförening.

Han avgick ur styrelsen mest för att helhjärtat kunna ägna sig åt ungdomsträningen. Utan Allans insatser hade knappast Cylindahallen funnits. Allan Erikssons insatser för Varaidrotten får anses som ovärdeliga! Som ungdomstränare i tennis fungerade Allan praktiskt taget ända till sin bortgång vid 82 års ålder.

Tja, det fanns ytterligare några idrotter som Allan Eriksson emellanåt hann med …

Carl-Owe Johansson

Från Westgötarnas Idrottshistoria nr 3-2006