Vedums Ishockeyklubb

      

Vedums Ishockeyklubb. Bildad i slutet av 1950-talet, nybildades 1962.

Tillhållet var dammen vid Häggatorp. Trots ansträngningar lyckades man inte få till någon riktig bana, varpå glöden falnade och verksamheten försvann.

I början av 1960-talet fick de ishockeyintresserade i Vedum hjälp från annat håll. På initiativ av Scoutkårens föräldraförening och seniorscouterna såväl byggdes som bekostades en ishockeybana intill Vedums snickerifabrik (nuvarande Vedums Kök). Den nya hockeyrinken stod klar till vintersäsongen 1961-62.

Den 22 november 1962 kallade ett gäng tonåringar till diskussionsmöte för nybildande av Vedums Ishockeyklubb i Hemvärnsgårdens lilla lokal. Intresset bland samhällets ungdomar var stort och redan första kvällen anslöt sig ett 15-tal medlemmar. Till första styrelsen valdes ordf. Lennart Hast, sekr. Kent Nordqvist och kassör Kjell Larsson – tre 16-åringar!

Första verksamhetssäsongen hade man två pojklag – ett äldre och ett yngre. Genom lotterier fick man pengar till att först införskaffa gula tröjor hos Stig Magnussons sportaffär. Byxor och övrig utrustning fick tillstå tills ekonomin stabiliserat sig. Första matchen för de stora pojkarna bestod i att möta Herrljunga IK på bortaplan. Med trunk och klubbor i högsta hugg anträddes tåget till Herrljunga. Det torde varit en lustig syn som mötte de välutrustade Herrljungagrabbarna: ett gäng motståndare som kom inhasande på rinken med benskydden instoppade under sina finbyxor. Målvakten, ordförande Hast, hade av sin morsa fått hjälp att fixa till ett par skydd av plast. Hur mycket VIK fick stryk med? Man vann med 3-2!

Allt eftersom ekonomin tillät skaffades såväl byxor (röda) som annan utrustning. Man deltog i GP-pucken och i Vara anordnade ungdomsföreningen Piratens IF en ishockeyserie.

Seriedebuten hos de stora grabbarna skedde säsongen 1964/65 i Div. VI Centralserien. Motståndare var respektingivande lag som hängt med sedan första hockeyvågen: IFK Emtunga, Naums SK och Jonslunds IK. Det blev mycket härdande stryk för VIK-killarna första säsongen, som dock stoltserade med ett snyggt märke på bröstet, designat av sekreterare Kent Nordqvist.

Om det var hemmamatch en söndag förmiddag, begav sig ett gäng på lördagskvällen efter Hylands hörna bort till hockeyrinken och spolade på ett lager med vatten på isen. Slangarna hängde inne i pannrummet till Vedums snickerifabrik.

Till bortamatcherna gällde det att några föräldrar eller ledare i VAIS ställde upp som chaufförer. Ingen av spelarna hade körkort. Det var dock aldrig några problem med transporten. En gång fick en utomstående med ett färskt körkort förmånen som chaufför att framföra Åke Lüpperts fiskbil, en Folkvagnsbuss, och stuvade in hela laget som packade sillar. Därtill kom utrustningen.

Ishockeyn i Vedum var, kan man säga, på lägsta eller bästa, amatörnivå. Efter ytterligare fyra säsongers seriekrigande, beslutades att det enbart skulle finnas ett ishockeylag i kommunen.

Det blev alltså ett slut för Vedumskillarna med ”efterfest” (fika) på motellet i Naum efter bortamatcher. ”Skyttekungen”, tandläkarns son Ulf Andersson (han gjorde sju mål i en match), fick i stället för att prickskjuta mål med ishockeyklubban koncentrera sig på att sikta med geväret i högsta hugg (mer om Ulf Andersson se Vedums Sportskytteklubb).

 

Vedums Ishockeyklubb bildade 1969  Varaslättens Ishockeyklubb efter en sammanslagning med ishockeysektionerna i Vara SK och IFK Emtunga.