År 2006 hade seriemakarna i fotbollsdistriktet lyckats få ihop en Div. V-grupp med lag på enbart några kilometers väg från varandras idrottsplatser på slätten. Officiellt hette gruppen Div. V Nordvästra, men kallades allmänt för ”derbyfemman”, ”slättfemman”, eller från visst håll ”SkLT-femman”. SkLT gjorde t.o.m. en 40-sidig bilaga med motiveringen: ”en unik serie om en unik serie”.
Ordet ”derby” har väldigt gamla traditioner i fotbollssammanhang. Det föddes redan i 1600-talets England – i staden Derby – och har betydelsen ”match mellan två närliggande församlingar”.
Tillbaka till år 2006. Tillkomsten av ”derbyfemman” berodde delvis på att Vara SK degraderats från fyran och att grannklubbarna IFK Emtunga och Tråvads IF uppflyttats från Div. VI. Kvar i femman fanns Levene/Skogslunds IF, Vedums AIS, Larvs FK, Jungs IF, Elmer/Fåglum FK, Nossebro IF – alla lag inom Varaalliansen – och från närgränsande håll Saleby IF, Trässbergs BK och Söne SK. Det blev mycket riktigt många rafflande och publikdragande matcher, där så småningom Elmer/Fåglum FK drog längsta strået. Kampen om andraplatsens kval stod i sista omgången mellan Vara SK och Vedums AIS. Vara knep kvalplatsen och tog åter steget upp i fyran. Därmed blir det kommande säsong en helt annan femma!
Det där med många lokalderbyn är förstås inget nytt. Redan den första lokala serien för exakt 80 år sedan – eller säsongen 1927-28 – innehöll i stora drag samma föreningar som år 2006. Även då var det fråga om Div. V, även om serien hette Västgötaserien klass III E (tredje divisionen i Västergötland). Följande lag deltog (i sluttabellens ordningsföljd): IK Gauthiod, Vara SK, Tråvads IF, St. Levene IK, IFK Emtunga, Kvänums IF och Tumlebergs BK (sistnämnda kan bytas mot grannlagen Elmer/Fåglum FK). Under vinteruppehållet bytte IFK Önum namn till IFK Emtunga.
”Match mellan närliggande församlingar”. I städer finns det ofta flera lag och flera församlingar. På Varaslätten finns inga städer. Här räknar vi socknar. Vara kommun innehåller 24 socknar. Har det då inte funnits mer än en fotbollsförening i varje socken? Jo, givetvis – men sällan samtidigt! En socken är i alla fall unik – Levene. Där har funnit inte mindre än tre föreningar samtidigt. När de lagen möttes kan vi tala om ”riktiga” derbymatcher! Första ”Levenederbyt” i seriesammanhang gick av stapeln 1938 i Varaserien: Håkantorps IS-Skårs AIS. Sistnämnda laget gjorde seriedebut det året. Nästa derby i ”triangeln” hämtar vi från säsongen 1939-40 mellan Håkantorps IS och St. Levene IK i Centralserien (Div. VII). Året innan hade St. Levene IK befunnit sig i Div. VI Skaraborg medan Håkantorps IS höll till i Varaserien (Div. VIII). Resultatet i detta derby finns inte tillgängligt, men nykomlingen HIS kom i alla fall före sin betydligt äldre och meriterade ”storebror” SLIK. För att fullborda triangeln kan nämnas om första seriemötet mellan St. Levene IK och Skårs AIS från 1945-46 och Varaserien. SLIK kom placeringen före ”Skôr”den säsongen, men det var också sista gången … 1949 ändrades namnet Skårs AIS till Skogslunds IF och därefter kom framgångarna. Så småningom blev Skogslunds IF bästa laget på slätten! 2002 blev det en sammanslagning till Levene/Skogslunds IF.
Men två lag i en socken, då? Jo, i Larvs socken fanns det i början av 60-talet två föreningar i seriesammanhang – Larvs FK och Ryds IF. Det sistnämnda laget är förmodligen ganska obekant för allmänheten, men faktum är att man i socknens östra del, som gränsar till Falköpings kommun, spelade fotboll – och hade förening – betydligt tidigare än ”slättänglarna” i Larv. 1934 bildades Larvs FK och från Ryds IF gick då halva laget med i den nybildade klubben.
Efter att ha varit vilande i många år vaknade Ryds IF till liv i slutet av 50-talet. Ett ung kull intresserade pojkar fanns och man byggde en ny fotbollsplan i närheten av Lidan. Självfallet döptes planen till Lidavallen. I första hand satsade man på ett lag i Kvänumsortens pojklagsserie. När ynglingarna blev överåriga anmäldes ett seniorlag i Tråvads reservserie 1963. Efter två år i reservserie var det 1965 dags för debut i Div. VII Falköping . Eftersom Larvs FK också fanns med i den serien skulle det alltså för första gången bli ett äkta ”Larvderby” i A-lagssammanhang (lagen hade mötts i reservserie 1963, där Larvs B-lag vann serien och Ryd kom sist). Pojkarna i Ryds IF hade givetvis vuxit till sig och skaffat rutin under åren. Nu torde de vara mogna att möta ”storebror” på ”riktigt”. Bland ledarna fanns förstås kunskapen om och minnet av det nesliga när Larvs FK mer eller mindre knyckte halva laget från Ryd den gången 1934. Nu skulle revansch utfordras! Det hela blev dock ett s.k. ”västgötaklimax”. Vid matchstart till det första unika ”Larvderbyt” på försommaren 1965 ställde inte Ryds IF upp! Föreningen valde att dra sig ur serien inför matchen mot Larvs FK!
Matchen mellan Larvs FK och Ryds IF ingick i den näst sista omgången på vårsäsongen. Serien innehöll enbart nio lag. Eftersom Larvs FK skulle stå över sista våromgången (och även likaledes inleda höstomgången när serien vände med ledighet), gick man i diverse tidningar till historien som ”semesterlaget”. Larvs FK fick således en månads extra seriesemester! Hur gick det då för Ryds IF? Tja, historien upprepade sig. Halva laget gick återigen till Larvs FK! Den natursköna Lidavallen kom dock att tjänstgöra som spelplats för andra lag under flera år framöver – inte minst vid tidiga träningsmatcher på våren. Ryds IF har tills helt nyligen varit vilande och torde nu vara ett helt avslutat kapitel.
Slutligen bör inte läsarna undslippa ett hett derby mellan grannarna och rivalerna Bitterna IF och Elings IK någon gång på 30-talet. Matchen gick av stapeln på Bitternas gamla plan vid Borga, som lutade åt alla håll. Om man stod vid ena hörnflaggan syntes knappt den som stod i motsvarande hörna. Det rörde sig inte bara om rivalitet lagen emellan utan också om personliga motsättningar mellan en stenhuggare som back i Bitterna och en veteran i Eling, enligt referat som följer av linjemannen Torsten Andersson, Bitterna (nedtecknat i början av 90-talet och hämtat ut skriften ”Öster o Väster Bitterna”): ”Gubben hade bollen och kom i motlut mot Bitternamålet. Bitternabacken har medlut och satte med expressfart kurs mot spelaren från Eling, som insåg faran och lade ifrån sig bollen. Backen ändrade emellertid inte riktning utan gjorde med ett ”uff” ett påhopp rakt på gubben.
Jag som gick linjeman hann i sista stund kasta mig undan och med ett ”tjoffs” rammade de bägge en enebuske som stod vid sidan av planen. Den fina enebusken blev illa tilltygad. Darriga och barriga reste de sig i alla fall samt utbytte några ”artiga” fraser. Det är c:a 55 år sedan detta hände. Enebusken står kvar än idag och är med sitt tilltufsade yttre ett stumt vittne om krocken”.
Carl-Owe Johansson