Längjum – Profiler

Anders Bonander

Längjumssonen Anders Bonander, tävlande för PK Hjorten, är mångfaldig svensk mästare i pistolskytte olika kategorier.

Med säker hand har Anders Bonander skjutit till sig åtskilliga SM-tecken, men frågan är om inte andraplatsen i Student-VM 2003 och tredjeplatsen i WC i Milano 2004 smäller högre. Anders, som debuterade i landslaget 1993, var endast en ynka poäng från att kvalificera sig till OS i Peking!

Anna-Karin Bonander

Liksom brodern Anders tävlar Anna-Karin för PK Hjorten. Bilden visar en nybliven svensk mästarinna i damklassen 25 m. precision pistolskytte 2007.

Egon Hallberg

Egon Hallberg, Längjums BTK och Larvs FK. Visserligen ligger Egon Hallberg bara på sjunde plats i Larvs FK:s interna lista över flest spelade bordtennisseriematcher för A-laget med 179 (1966-1992). Då är att beakta att Egon Hallberg dessutom spelade åtskilliga matcher ”första halvlek” för ”ärkerivalerna” Längjums BTK:s A-lag från slutet av 1950-talet till 1966.

Erik Johansson

”Emils Erik” Johansson var Längjums stora stjärna. Han spelade med Edsvära IK och IFK Emtunga innan Längjums IS bildades 1932. Han blev även klubbmästare i friidrott 1936 i Längjum.

Gerhard Karlsson

En bidragande orsak till framgångarna för pojklaget i Längjums IS , som vann Kvänumsortens pojklagsserie tre år i rad 1953-1955, kan föräras Gerhard Karlsson. Han tränade laget ett par år innan avflyttning till Bäreberg. Därefter tog han sig an Främmestads IK, som tränades upp ett antal divisioner

Harald Carlsson

Harald Carlsson, Längjums IS. En söndag i april 1932 var Harald Carlsson med och bildade Längjums Idrottssällskap. Det hade tidigare funnits en idrottsförening i bygden, men den blev nedlagd fyra år tidigare. Harald Carlsson var Idrottssällskapets ordförande i omgångar under en tioårsperiod, varefter han avsade sig uppdraget p.g.a. ordförandeskap i det kommunala. Under 1930-talet var Harald Carlsson fotbollsdomare. 1934 instiftades den första lokala fotbollsserien, Fyrlagsserien, som senare utvecklades till Vara Pokalserie. Under 30-talet var Harald Carlsson medansvarig i dess styrelse. 1948 blev Harald Carlsson hedersmedlem i Längjums IS.

Helge Svantesson

Helge Svantesson, Längjums BTK, Längjums IS, Tråvads IF och Larvs FK. Helge Svantesson innehade sekreteraruppdraget i LBTK under hela dess historia, d.v.s. mellan 1952-1966. Var dessutom aktiv som spelare – flertalet av åren i A-laget – och ungdomstränare. 1957-58 var Helge ordförande i Längjums IS. Efter föreningens nedläggning fick Tråvads IF nytta av Helges kunskaper som sekreterare under fyra år. Helge Svantesson organiserade ”BT-ringen” 1969-71 representerande Larvs FK.

Leif Wallentinsson

Leif Wallentinsson, Längjums IS, Längjums BTK, Tråvads IF.

Leif Wallentinsson var aktiv i fotboll och bordtennis i de båda Längjumsklubbarna. I Tråvads IF gjorde han sig bemärkt som legendarisk lagledare för A-laget mellan 1962 och 1981.

Lennart ”Garvis” Karlsson

Längjums stora lilla stjärna på 50-talet var Lennart ”Garvis” Karlsson. ”Garvis” var Längjums IS trogen ända till säsongen 55-56 då man inte ställde upp med ett A-lag. ”Garvis” gick då över till Larvs FK.

Olof Karlsson

Olof Karlsson, Längjums IS, Längjums BTK och Varakorpen. Olof Karlsson var Längjumsidrottens drivande kraft under 50- och 60-talen. Olof Karlsson var ordförande i LIS första hälften av 1950-talet. Dessutom var han lagledare såväl för A-laget som för pojklaget. I LBTK var han ordförande under hela dess verksamhetsperiod, 1952-1966. Därefter ansvarade Olof Karlsson för bordtennis i Varakorpen under många år.

Rolf Ohlsson

Rolf Ohlsson kallades för ”Barberaren”. Han gick sedan vidare till Emtunga och Trollhättan.

Sture Göransson

Den störste i Längjum födde fotbollsspelaren återstår dock att redovisa. I hans sammanhang gäller ordet ”emigrant” snarare än ”missionär”. Namnet är Sture Göransson och bor sedan åtskilliga år i Tyskland. Eftersom Sture är född 1951 har han inte haft möjlighet att spela för ”det blågula farmarlaget”. För Stures del blev det i stället Larvs FK, liksom hans far Göran, som lär ha ”nätat” för laget första gången (d.v.s. när målnät uppsatts). Det var också som målgörare sonen Sture gjorde sig fruktad bland Div.VI-lagen på Varaslätten i början av 70-talet. Ryktet gjorde att han blev väldigt hårt tagen och ibland brutalt nedsparkad.1973 blev det enbart två seriematcher – seriepremiären på våren och avslutningsmatchen på hösten. 1974 blev det skada på skada under vårsäsongen. Karriären syntes vara över. Visserligen gjorde Sture comeback i Varaalliansens inomhusturnering 1975 och verksamt bidrog till att Larvs FK för första och enda gången vann den turneringen, men mer än två ytterligare seriematcher blev det inte i LFK.

Med en Chalmersutbildning i bagaget sökte sig Sture till Västerås och fick jobb på Asea. Den civila karriären tog över. Men om man händelsevis råkade studera Västmanlands Läns Tidning hösten 1977, kunde man läsa: ”Kvalhjälte i IFK Västerås: den folkdansande centern Sture Göransson som 11 minuter före slutsignalen hittade rätt bakom Ope-målvakten”. Sture sparkade upp IFK Västerås till dåvarande Div. II (närmast under Allsvenskan) och spelade

1978 mot sådana storheter som IK Brage och GIF Sundsvall. Sture gjorde sex mål.

Påpekas kan också att det natursköna och ”paradisaktiga” Backaområdet, med Backavallen som utgångspunkt, under 1970-80-talen utnyttjades till välbesökta tipspromenader arrangerade av Tråvads IF. Som fotbollsplan blev Backavallen förstörd redan något år efter slutet, då motordrivna fordon invaderade planen och förvandlade den till en speedwaybana.

    Sture som föredragshållare på Vara Idrottshistoriskas årsmöte 2013

Tore och Per Längfors

Inom familjen Längfors i Tråvad är generationsskiftet avklarat. Nu talar vi om bordtennis och underbarn inom den sporten. Det var visserligen några år sedan som fader Tore rådde på sonen Per, men Tores insatser vid bordtennisbordet i Larv FK:s klubblokal är ändå ganska imponerande. Vid skoltävling för femteklassare 1975 var Tore ankare för Larvs skola, som blev bästa klass i hela Västergötland. Till västsverigefinalen blev Tore oturligt nog sjuk och kunde inte medverka. Annars hade segern varit given!? Larv fick nu nöja sig med att bli trea. Totalt har Tore Längfors tagit inte mindre än 13 klubbmästerskapstitlar i singel. Det kunde blivit ytterligare ett antal, eftersom Tore gjorde ett 10-årigt uppehåll på grund av jobb och utbildning till flygare. Å andra sidan fick han chansen att träna loopar yrkesmässigt (ha-ha).

Bolltalangerna har alltså överförts till sonen Per, som dock hittills fått nöja sig med tre individuella LFK-titlar i bordtennis. På meritlistan finns emellertid ett SM-brons i lag. Redan som 14-åring tävlade Per för IFK Falköping och deltog i dess framgångsrika 15-årslag i SM. När Per tävlade för IFK Falköping gick han genom en Div. III-serie obesegrad.

Numera är det full satsning på hårdare klubbor och bollar. Per Längfors satsar nämligen på golf på heltid. Han klassas som ett av Sveriges största framtidslöften och är Sverigeetta i sin åldersklass för proffsspelare enligt Golfförbundets rankinglista för 20-åringar. Som bevis på lokal uppskattning erhöll Per 2014 Ekrosenstipendium på 10 000 kronor från Sparbanken Skaraborg.

Vara Bjertorps banor ligger ju bara några golfslag från Tråvad, så det blev en naturlig hemmaplan. Lyftet för golfkarriären kom när Per Längfors kom in på riksidrottsgymnasiet för golf i Ljungbyhed. Därefter har Per läst på högskola i Halmstad, där han kombinerat studier med golfträning och spel.

Under 2015, då Per fyller 21 år, har emellertid skolan fått stå tillbaka och han har satsat heltid på golfen. Framgångarna har inte uteblivit. Första proffssegern kom i april i Hjo S Open på Hökensås GK. I fortsättningen får vi förmodligen se Per Längfors namn nämnas som segrare vid många golftävlingar och förhoppningsvis även på Europatouren.

Var har då far och son Längfors fått sina bolltalanger från? Då får vi gå till ytterligare en generation. Tores far Lars-Olof Längfors var en habil bordtennisspelare i Längjums Bordtennisklubb, men ändå långt från att ta hem någon klubbmästerskapstitel. Däremot var han som målvakt i IFK Emtunga med och skrev historia. Lasse stod nämligen i IFEK:s mål vid elljuspremiären på Mossbrott tisdagen den 22 september 1953. Motståndare var Skara IF. Händelsen fick stor uppmärksamhet t.o.m. i Expressen, som påstod att det var Sverigepremiär för fotboll i elljus (Hallstavik i Uppland hade dock haft elljus i ett år). Mossbrott var emellertid tvåa i Sverige och först i Västergötland med att ha elbelysning vid fotbollsplanen. Därmed finns tre generationer Längfors inskriva i sportens historieskrivning.